Boskapen är livsviktig för nomaderna i Mongoliet

Häromåret miste fru Khurelchuluun sammanlagt 120 kor och getter under en och samma vinter. Nu har hon hopp om en bättre framtid tack vare fem ton hö.

Det är kring jul 2010 och hölagrets ägare, fru Khurelchuluun, är hoppfull. Hon är nomad och försörjer ensam sina två barn, men tack vare de 250 balar hö som frun delvis har fått av Röda Korset och delvis själv har samlat ihop har hennes 80 kor och getter goda förutsättningar att överleva vintern.

Vintern 2009−2010 drabbades Mongoliet av dzud, en väldigt kall och snörik vinter. Som värst var det 57 grader kallt. Innan kylan kom hade fru Khurelchuluun en boskapshjord på 200 kreatur, men hälften av dem dog av svält och kyla under vintermånaderna. En natt miste grannfamiljen 30 kor.

För fru Khurelchuluun, precis som för cirka en miljon andra nomader i Mongoliet, är boskapen ett livsvillkor.

− Det finns ingen annan utkomst, säger hon.

För att bevara den traditionella livsstilen och förhindra att djuren dör inledde Mongoliska Röda Korset tillsammans med Finlands Röda Kors och tack vare finansiering från Europeiska kommissionen ett projekt där man odlade gräsväxter och lagrade hö inför vintern.

Sommaren 2010 producerade Röda Korset hö för sammanlagt 3 000 nomadfamiljer. Dessutom köpte man redskap och maskiner. I framtiden kan invånarna producera hö för vintern utan hjälp utifrån. Erfarna nomader har också utbildat yngre generationer.

De insatser som har gjorts har förbättrat nomadbefolkningens förutsättningar att förbereda sig på de problem som en dzud-vinter orsakar och kunna hantera dem. Den hjälp nomaderna har fått sprider hopp. Det är mycket som är bra Fru Khurelchuluuns liv nu.

− Vi har foder åt djuren i lager och de har skydd för vintern. Jag kan se till att boskapen överlever vintern, det är viktigt. Att förlora om så bara ett djur är en enorm förlust nu, när antalet är så lågt. Jag har många kalvar, det är bra, säger fru Khurelchuluun.