Esko Palonen ser inte ut som en genomsnittsinsamlare när han drar på sig sin röda väst. Han är både lång och bred, nämligen − men enligt honom själv är det bara till nytta när man är insamlare.

− Jag syns riktigt bra både bland insamlare och bland folk annars.

Palonens kroppshydda har bevisligen övertygat även mindre sannolika givare.

− En gång var det en kille som hade tagit ett snedsteg eller två som kom och lade några av sina få slantar i bössan och sade att han ju måste ge något när en karl som jag har ställt upp som insamlare. Det berörde mig, minns Palonen.

Hans erfarenheter som insamlare har lärt honom att de slutsatser om hur välbärgad en person som man kan dra enligt en persons utseende inte säger något om den människans vilja att hjälpa.

Palonen har också märkt att barn gärna ger av sina egna fickpengar.

− Många barn har den inställningen att det är en självklarhet att man ger pengar till en insamling som den här.

Det är redan många år sedan Palonen började ställa upp som Hungerdagen-insamlare. Det skedde efter att en närstående blev i behov av hjälp som byggde på frivillighet; det var en upplevelse som fick Esko Palonen att känna att han också ville göra något för att bistå hjälpbehövande människor.

Palonen och hans insamlargäng vid rödakorsavdelningen Kehä-Espoon osasto i Esbo gör en rejäl talkoinsats som insamlare även i år.

− När vi ger oss ut som insamlare så betyder det inte att vi är ute med insamlingsbössorna i två timmar, utan snarare sex.