Det är torsdag eftermiddag och Gräsviken i Helsingfors kryllar av människor på väg hem från jobbet och på väg till matbutiken. Nära köpcentrets dörr står Amal Abdi Ibrahim i sin röda väst med insamlingsbössa i handen.

Hon är mest tyst, ler bara och räcker fram bössan. Då och då saktar en förbipasserande farten och några slantar trillar ner. Ibrahims leende blir bara bredare.

− Jag trodde redan på förhand att finländarna gärna hjälper, att de alltid har gjort det. Ändå känns det faktiskt jättefint när någon ger ett bidrag.

Amal Abdi Ibrahim har ingen specialplan för hur hon ska få människor att ge ett bidrag till insamlingen. Hon funderar om hon borde säga något eller om de förbipasserande vet vad det handlar om ändå.

− Jag är säkert klokare efter ett par timmar som insamlare, skrattar hon och ser nästa förbi-passerande vänligt i ögonen.

Om behovet av hjälp vet hon betydligt mer. I synnerhet oroar sig Ibrahim över hur kvinnor och barn har det i krisområden, eftersom hon vet att de behöver speciell uppmärksamhet.

Amal Abdi Ibrahim flyttade till Finland från Somalia för 18 år sedan. Det är första gången hon ställer upp som insamlare. Hon följde med rapporteringen om misären i Somalia och det övriga Östafrika i flera länders medier och fick nog. I mitten av augusti steg hon in på Röda Korsets insamlingscentral i Kampen i Helsingfors och anmälde sig som insamlare.

− Jag ville inte bara vända bort blicken eller sluta ögonen. Varför sitta hemma när det går att göra något? frågar Ibrahim, som också har ringt upp vänner och bekanta och försökt få dem att ställa upp som insamlare också.

Samma fråga kommer hon att ställa i september också, för då drar Ibrahim på sig den röda insamlarvästen igen och greppar insamlingsbössan – som den del av Operation Hungerdagen.