Fingrarna på en människa räcker inte till för att räkna hur många gånger Leila Hernesniemi har klätt sig i en röd insamlingsväst och ställt sig på något strategiskt ställe med insamlingsbössa i handen. Till vardags är Hernesniemi hårfrisör i Suomusjärvi, men hon är också en av dem som år efter år ställer upp som insamlare i samband med Hungerdagen.

− Jag vet ju att min son, som nu är stor nog att köra moped, var med och samlade när han var tre eller fyra år gammal, resonerar Hernesniemi – men medger att hon inte har koll på precis hur många gånger hon har varit insamlare.

Vad är det som får en företagare med frisörsalong att delta i Hungerdagen om och om igen?
− Varje bidrag gör både insamlare och givaren på gott humör, svarar Leila Hernesniemi.

Hon är speciellt tacksam när någon deltar i insamlingen trots att personen i fråga själv har begränsade medel.
− Mest gripande är små barn som vill ge en del av sina godispengar till insamlingen, för de vill följa sina föräldrars exempel.
− Och så de som lever på skuggsidan och som ger några slantar av det lilla de har.

Suomusjärvi är en stillsam tätort som idag är en del av Salo. Det gäller att välja insamlingsplatsen noga. Hernesniemi minns att Ykköspesä vid ettans väg i tiden var ett bra ställe, eftersom där rörde sig så många människor.
− På gården stod vi och frågade om det blev några slantar över för Hungerdagen. Och de flesta gav nog en slant eller två.

Ykköspesä hör inte längre till insamlingsplatserna i Suomusjärvi, men Leila Hernesniemi kommer att använda sig av samma ledande fråga även i höst – när hon ställer upp som hungerdagsinsamlare för n:te gången.