I transitlägret Ras Jedir vid gränsen mellan Libyen och Tunisien kan man inte annat än vänta. De som väntar i lägret på den tunisiska sidan om gränsen är migranter som hade flyttat till Libyen. Deras känslor är blandade: ingen vill bli kvar i lägret, men hem och jobb finns i Libyen – som de har tvingats fly från. Nu kan de bara hoppas att livet återgår till det normala i det gamla hemland som de måste återvända till.

Sharifa Mamatta-Kadri är ursprungligen från Ghana. Hon lagar mat åt tre familjer i ett av tälten i lägret. Hon flyttade till Libyen för 14 år sedan och försörjde elva barn på sin lön som kock – och pengarna hon skickade hem till Ghana betalade också barnens deras skolgång.

Trots att familjens framtid nu är höljd i dunkel är alla trygga. Det får Mamatta-Kadri att le medan hon lagar mat.

Fler leende ansikten finns det i barnens lektält som precis har byggts upp efter att ett tidigare lektält förstördes i en storm. Men det är inte bara lek i tältet, barnen lär sig också mycket som är viktigt för framtiden. En anställd vid Tunisiska Röda Halvmånen undervisar barnen i hygien. Små ögonpar tittar nyfiket på bilder av insekter som sprider sjukdomar.

I transitlägret får migranterna tält att övernatta i och filtar att värma sig med. Finländska biståndsarbetare fanns på plats genast när lägret inrättades i mars och arbetade med att få upp tälten så att lägret skulle kunna erbjuda flyktingar från Libyen ett tryggt ställe att vila sig på. Finlands Röda Kors skickade också köksutrustning och material för byggandet av dass till Tunisien.