I augusti är det skollov i skolan Rayan, en grundskola i staden Garissa i östra Kenya, precis som i andra kenyanska skolor. Trots det finns det en grupp barn på skolgården.

Rektor Omar Tahir ser nöjd ut när han ser ut över sina elever: alla har mat i sin skål.

− Utan det här skulle många av dem bli utan ett varmt mål mat om dagen, konstaterar han.

Ännu nöjdare är rektorn åt att veta att skolmaten som Röda Korset bjuder på kommer att fortsätta: barnen får mat i magen i åtminstone ett halvår framöver.

Barnen kommer och äter i grupper och på samma gång repeterar de grunderna i engelska. Minerna är allvarliga, men läxorna har de koll på: ”one, two, three” räknar de rytmiskt.

Majoriteten av eleverna i Rayan-skolan kommer från nomadfamiljer, den del av den kenyanska befolkningen som har drabbats värst av torkan. Föräldrarna tvingas ge sig av på långa färder för att hitta bete åt sin boskap och det är inte sagt att det finns mat åt barnen när de blir omhändertagna av släktingar.

Syftet med skolmaten är att bekämpa undernäring. På morgonen serveras barnen gröt på Unimix-mjöl och på eftermiddagarna får de en gryta som har lagats på bulgurvete och bönor.

− Vi lär också våra elever hur man odlar mat. Vi har en liten täppa där barnen kommer åt att plantera och sköta om växter, berättar rektor Omar Tahir, som också själv har inrättat en trädgårdsodling på sin egen gård.

Maten som serveras i skolan uppmuntrar dessutom familjerna att se till att barnen går i skola. Alternativet är långa vandringar med boskapen och då är det svårt att se till att barnen får tillräckligt med mat, i synnerhet när det är torka.

− Ibland kommer mammor eller mormödrar och ber om mathjälp också för de barn som inte går i skola än, berättar rektorn − och tillägger att hjälp ges om det bara är möjligt.