− Att vara insamlare är jätteenkelt och det känns jättebra, för pengarna rullar in för så litet besvär. Man blir medveten om att om jag inte stod där så skulle ju den hjälpen utebli. Det besväret är pyttelitet jämfört med hur mycket jag kan hjälpa. Det känns faktiskt fint, sammanfattar 23-åriga statsvetarstuderande Tom Henriksson hur det är att vara insamlare.

Henriksson är ett gott exempel på hur en människa kan få en stor grupp att bli insamlare. När det skalv till i Haiti i början av år 2010 lyckades Henriksson engagera sina scout- och studiekamrater att också ställa upp som frivilliga insamlare. Scoutkåren Haagan Eräveikot samlade in pengar i ett köpcentrum i Helsingfors medan statsvetarstudenterna samlade i stadens centrum.

I samband med Hungerdagen förra året lyckades unge Henriksson får Helsingfors universitets studentkår (HUS) att delta i insamlingen. Han fixade till det så att studerande kunde avhämta insamlingsbössor på HUS’ kontor.

− Om man tänker på insamlingen ur den egna organisationens perspektiv så är det bästa att få en grupp människor som står varandra nära att ställa upp. För studerande kan det vara den egna ämnesföreningen som gör att medlemmarna lätt identifierar sig med den gruppen. Det behöver inte vara något stort gäng med folk, funderar Henriksson.

Det som har överraskat Henriksson i samband med insamlandet är att alla verkar hjälpa – även de som har det knappt.

− Röda Korset säger väl det i sin slogan, hjälp oss att hjälpa, och det är precis det det handlar om. Det att jag står här med en insamlingsbössa gör det möjligt för andra att hjälpa också – genom att lägga några slantar i bössan.